En ocean och en öken

De stod vi kanten av oceanen. Det var bara livet och döden som skilde dem åt. Det var efter den första traumatiska natten och den första turbulenta dagen på ön, då ingen av dem uppvisat några fina karaktärsdrag. Nu stod dom och tittade ut över havet och försökte urskilja horisonten, men allt dom såg var blått. Det var då som det gick upp för dem att allt dom faktiskt hade var denna ö och varandra.

– Vad ska vi göra? sa hon.
– Det finns ingenting mer att göra, sa han. Vi står här och har bara en sak att göra.
– Men ta det inte på det sättet sa hon. Det finns så mycket annat man kan hitta på, som man kan göra. Vi kan lägga oss och älska, på stranden.
– Nej, sa han, det är bara oceanen som skiljer oss åt. Annars har vi det bra.
– Oceanen av hat, menar du?
– Nej, sa han, oceanen som ligger framför oss. Som vi ska ta oss igenom. Vi ska klara av det, du och jag. Vi ska inte lägga oss på stranden och vara fullständigt nakna och knulla utav helvete i månskenet. Ska vi gå tillbaks till kojan?
– Nej, sa hon. Vi ska ta oss igenom den här oceanen.
– En ocean av hat, sa han.
– Ja, sa hon. En ocean av besvikelser, av brustna förhoppningar, av planer som det aldrig blev nåt av, av allting som vi hade tänkt oss att det skulle bli, som inte blev nånting. Av allt det vi hade hoppats på.

– Men Allis, sa han. Det är inte en ocean. Det är en öken. Titta på den!
– Det är en ocean, sa hon. Det är en ocean, som vi aldrig kommer att ta oss igenom.
– Det är en öken, sa han. Som vi aldrig kommer att ta oss igenom.
– Nej, vi ska stanna på den här jävla ön i all framtid och bo i den där förbannade kojan.
– Det är inget fel på den kojan, sa han. Den har vi ju byggt tillsammans.
– Det gör den ju inte bättre.
-Nej, men den är tillräckligt bra.
-Vad är det för bra med den kojan? sa hon.
– Ja, vi kan ju sova där, och vara där när det regnar utav helvete. Då regnar det praktiskt taget inte in.
– Men det är ju för att jag har lagt bladen omlott så noggrant.
– Just det, sa han, vi har byggt den tillsammans. Och vi kan elda därinne, utan att det ryker in.
– Ja, men det ju för att du har dragit draghålet bak i kojan, på något märkligt sätt, som ingen kan begripa.
– Ja, sa han, men jag kan begripa det. Så därför drar det aldrig in, utan drar bara ut.
– Den där kojan ger jag inte mycket för, sa hon. Jag vill komma härifrån.
– Det är en ocean av hat, sa han, som du måste ta dig igenom.
– Och du måste ta dig igenom en öken. En öken av ensamhet, sa hon.
– Ja, sa han, men den öknen klarar jag av, men du klarar inte av att ta dig igenom en ocean av hat. Det är bättre att vi sätter oss i kojan, och jag är ensam och du hatar.
– Men jag vill inte sitta ensam i hyddan och hata dig.
– Det behöver du inte göra. Du kan sitta tillsammans med mig, när du hatar mig.
– Ja, men jag vill inte hata dig.
– Vad vill du då göra i hyddan?
– Jag vill vara med dig där, bo med dig där och leva med dig där och ha barn med dig där.
-Vi ska inte vara i hyddan, sa han. Vi går ut på ön. Vi letar upp en källa. Det måste finnas en källa till allt det här friska vattnet, som droppar ner här, du märker ju hur det sorlar ibland. Där ska vi sätta oss till ro och sen ska vi fundera på saker och ting.
– Vi har mycket att fundera på, sa hon.
– Ja, vi har tankar att tänka, som vi inte har tänkt ännu. Men om vi ska kunna tänka dom tankarna, då måste vi gå till den här källan. Varifrån den kommer, varifrån det här vattnet kommer, som vi har överlevt på.
– Vi kanske kan fånga ett djur, som vi kan tämja, sa hon.
– Hur ska vi kunna tämja ett djur, när vi inte ens kan tämja varandra?
– Vi kan väl gå till källan, sa hon. Vi kan väl leta upp den. Nu när det är en månskensklar natt.
– Nu är det många farliga djur ute, sa han. Jag tycker vi går till hyddan. Och sen sätter vi oss ned, och sen kontemplerar vi det som har hänt, alla tankar vi har tänkt, alla ord vi har sagt, de känslor vi har känt. Så går vi upp tidigt i morgon.
– Kanske inte för tidigt, sa hon.
– Nej, lagom klockan nio, sa han.
– Ja, nio kan vara lagom, sa hon.

Då var dom ense om en sak åtminstone, klockan nio. Dom var ense om klockan nio.

• På stranden →