Hänryckt pingst
Det var måndagsmorgon, mitt i försommaren när pingsten just hade dragit förbi och han låg och drog sig i sängen. Välförtjänt, tyckte han. Det hade varit en ansträngande söndag. Söndagen är ju vilodagen för alla människor, alla kristna människor. Men för honom var det arbetsdagen med stort A. Det hade börjat bra, och det fortsatte bra. Men nu var det inte bra. Nu behövde han vila.
– Vi måste ha en plan för dagen, sa Allis. Vad ska vi
använda den här dagen till?
– Låt var dag ha sin egen plåga, och särskilt denna dag, sa Sören.
Allis var förhållandevis utvilad. Hon hade haft en jobbig lördag, kväll och natt. Hon hade varit i kyrkan och bistått med vissa tjänster, även ställt upp i kyrkokören, även om hon inte hade sjungit särskilt mycket, och det var Sören tacksam för. Men hon var med i kyrkan, och det var bra för honom och det var bra för kyrkan och det var bra för kommunen. Men nu led hon tydligen av något slags aktivitetsbehov.
– Jag ska nog vila idag, sa Sören. För mig är måndagen
vilodagen.
– Ja, det är bra, sa Allis, men vi måste ha en plan för dagen. Ska vi ta och ta
itu med gräsmattan eller ska vi åka och handla?
Han försökte dra upp täcket över huvudet, men hon drog ned det igen.
-Vi har inte så mycket att välja på, sa Sören. Det här är
min vilodag och jag vill att du helgar den. Jag har haft en jobbig lördag och
en jobbig söndag. Det är mina arbetsdagar. Det här är min vilodag. Om du vill
göra nåt, så kan du väl gå ut och försöka reparera din gamla cykel.
– Det kan jag ju inte göra, sa Allis, jag är ju inte mekaniker. Det är du som
är mekaniker och tekniker.
– Då kan du gå ut och rensa lite ogräs i trädgården.
– Det får jag ju inte göra, sa Allis, för jag kan inte skilja på ogräs och gräs
och dina fina örtodlingar, som du har lite
varstans. Då kanske jag rensar bort dom.
– Allis, sa han, vi ska göra allt det där. Vi ska göra en plan för dagen, och
vi ska åka och handla och vi ska klippa gräsmattan och vi ska göra allt
möjligt, men just nu måste jag bara samla mig och kontemplera.
Det var ett bra ord. Det gick hem.
– Kontemplera helgens budskap.
Hon tittade på honom lite tvehågset, så där som att skit samma då. Och så gick hon ut. Men hon smällde faktiskt inte igen dörren. Hon förstod att han behövde vila denna måndag.
Solen sken utav helvete och fåglarna förde ett jävla liv. Det började bli varmt i rummet. Han drog av sig täcket och vände sig om. Försökte hitta lite mörker. Det hade varit en jobbig helg. Alla helger är jobbiga. Det är arbetsdagar för präster, även när skolan är slut. När det är skolsäsong, då är det lättare. Då kan man ta lite lättare på det hela. Men när det är sommar, då måste man, som prost och pastor, faktiskt göra någonting för all denna sysslolösa befolkning.
På lördagen hade det varit träning med kyrkokörens flickor. Det hade gått sådär. Dom hade försökt att öva in några nya sånger. Kantorn Annakarin hade ju varit bra, men kören hade väl inte riktigt hajat det hela. Det spelade nu ingen roll, eftersom befolkningen i den här kommunen inte hade något större sånggehör och inte heller var speciellt intresserade av dom här sångerna. Det var annan musik som intresserade dom. Men man tyckte om att lyssna på kören, när dom gjorde sitt bästa.
Sen på eftermiddagen skulle det vara enskild övning med varje artist. Det där kunde bli lite krävande. Här fanns ju också flickor som gick i hans konfirmandundervisning och dom ville ju veta mera om Jesu kärleksbudskap och hans förhållande till Maria Magdalena. Samt ordförklaringar om vad det innebar att känna någon i biblisk bemärkelse, att gå till någons läger och någons länder och såna saker. Sören var tvungen att försöka förklara det på bästa sätt utifrån bibeln, och då var det Höga Visan som gällde.
Så det blev många praktiska övningar, för att visa vad det var det handlade om. Det här med “Dina ögon äro duvor” och “Din barm är likt ett killingpar” måste förklaras och åskådliggöras. Särskilt “Av sötma drypa dina läppar” och “Ditt sköte är en rundad skål, må aldrig vinet saknas däruti” måste sättas in i sitt sammanhang och demonstreras. Många av de unga flickorna uppskattade detta mycket, men det tog ju tid. Lördagseftermiddagen övergick i lördag kväll. Sören måste rationalisera det hela, så det blev två flickor åt gången från kören och tre från konfirmandkursen. Och dom praktiserade Höga Visan och han visade vad det var att vara man och dom fick visa vad det var att vara kvinna, rent bibliskt alltså.
Och så måste man prova nattvardsvinet. Det var ju lördagskväll och dom provade olika nattvardsviner. Och testade sig fram till vilket som var bäst, som lördagsnattsvin respektive nattvardsvin. Det var det ständiga problemet, om det skulle vara Beaujolais eller Bourdeaux, eller om det kunde duga med Rioja till nattvarden. Det här var ett osökt tillfälle att utröna den saken, med en ung population, som inte hade förutfattade meningar och fördomar om olika slags viners lämplighet i kyrkliga sammanhang.
De första flickorna, som redan hade gjort grundövningarna, kom tillbaks med pizzor. Så där satt dom vilande sig vid dopfunten eller mot altaret. Och så åt dom pizzor och provade både Beaujolais och Bourdeaux, medan en ny grupp kunskapstörstande fick gå in i sakristian och praktisera Höga Visan. Sådant tar på krafterna. Det var ju många flickor och dom ville veta så mycket. Men dom var entusiastiska och det var ganska roligt och trivsamt alltihopa. Sören tänkte så här: en sämre lördagskväll kan man ha.
Problemet var att nattvardsvinet tog slut redan före midnatt, så två flickor fick kila över till prästgården och hämta så många flaskor med avsmalnande axlar och så många med raka axlar, som dom kunde få med i skottkärran och i de färgglada ryggsäckarna. Efter vad som verkade vara en evighet, men enligt kyrkklockan bara var några och tio minuter, var dom tillbaks, skramlande in med vinflaskorna uppför kyrkgången och in i sakristian. Undervisningen kunde således fortsätta och frågan om lämpligt nattvardsvin hade återigen förutsättningar att äntligen kunna lösas.
– Tack, sa Sören. Nu ska jag lära er vad kristendomens kärleksbudskap kan innebära. Och jag vill ha assistans av flickorna i kören, och vi ska inte öppna alla dessa flaskor mer än nödvändigt.
Det blev en fin och kristlig pingstafton i den Helige Andes anda, kändes det som. Dom hade roligt och hänrycktes och gick därifrån upplysta och i viss mån i stort sett nyktra.
MEN: Frågan om valet av bästa nattvardsvin fick inte heller denna gång sin lösning. Några höll på Beaujolaisen, några höll på Bourdeaux och de flesta tyckte att vilken som helst dög bra bara man fick riktiga glas. Själv vacklade han mellan vinerna och tyckte bäst om den han drack sist. Frågan fick skjutas ännu lite på framtiden. Kanske kunde han testa nattvardsvinsfrågan med damerna i kvinnogruppen på söndag eftermiddag. Dom kanske hade mer mogna omdömen, tänkte han fåfängt.