Könsbeteende i Övrenedre
Angående inavel i Övrenedre. En preliminär rapport.
Det kan inte nog understrykas att inavel var förbjuden i den lokala ordningsstadgan och att fenomenet försökte undvikas, till vilket pris som helst, och det i bokstavlig mening. Avkomma av uppenbar inavel offrades rituellt i älven, enligt gammal sed och de inavlande ålades besöksförbud, med hot om offerriter.
Likafullt var alla i Övrenedre mer eller mindre släkt med varandra, somliga var även släkt med Gustav Vasa och GångeRolf, samt de sedan länge glömda förfäder och förmodrar, som antogs ha grundat Forssa kloster. Även i Forssa kyrkby var inavel förbjuden och motarbetades med motsvarande straffsatser, samt prygel.
Det här med inavel har alltid varit ett problem för säregna och isolerade samhällen. Enligt vissa vetenskapliga rön var otyget orsaken till Neandertalarnas undergång. Även om begreppet må vara okänt för dess utövare, liksom för deras omgivning, visste alla att det var fel eller i alla fall olämpligt. Bibeln innehåller vissa, låt vara sparsmakade, men ändå, verser i frågan. Havamal tycks inte ha mycket att säga i ämnet, och det är oroväckande. Det finns ovedersägliga bevis för att upprepade beblandelser mellan syskon, och även kusiner, leder till missfoster, i bästa fall, och galningar i värsta fall. Den europeiska kungahistorien, liksom Roms kejsardynastier, levererar bevis för detta dagligen. Det var turkarna i det osmanska riket, den kanske högsta civilisation som funnits, som tog saken ad notam och hämtade in kvinnor från Balkan och befruktade dom, liksom soldater från samma områden. Det var en lösning som alla känner till.
Bönderna i Forssa kyrkby importerade kvinnor från Övrenedre stad. Kyrkokören var sedan gammalt en sådan rekytreringsbas. Bönderna och deras kvinnor for också norrut och rövade hem kvinnor och män, eller köpte ut dom, beroende på situationen. Unga män begav sig årligen, alltså vårligen, ut på friarståt till de mest obekväma platser, som Södraforss och Eriksborg och lockade med sig befruktningsbara honor. Det ingick i deras kultur och hörde till det normala livet, som sådd och skörd. Även adopterade man barn från staden, särskilt sådana, som man var far eller mor till. I viss mån förekom alltså skörlevnad och sexuella kontakter mellan Kyrklandet och staden. Andersson och Elsa och deras son Arvid är ett exempel på det förfarandet.
Det var egentligen inaveln i Övrenedre stad, som kunde vara ett problem, eftersom man umgicks rätt fritt, utan att fråga om härkomst och framtida försörjningsmöjligheter. Promiskuiteten var legio och en del av vardagen, och en av de många faktorer, som gjorde att folk, inte ens ungdomar, ville flytta från staden. Den andra faktorn var det fria alkoholtillståndet, och i kombination kunde det leda till olyckliga omständigheter. Utan att försöka vara lustig, bör det noteras att kvinnor i Övrenedre ofta var i just det, omständigheter. Så hade det varit sedan länge och det var det naturliga tillståndet och det bidrog förstås till den trevliga stämningen i staden. Eventuella problem löstes som sagt i uråldriga och stämningsfulla ritualer, i andra fall omhändertogs och fostrades barnen av diverse familjer, en tid här och ibland där. ”Alla barn är våra barn”, var ett talesätt i orten.
Det är mot denna kulturhistoriska bakgrund, som man ska se acceptansen av och populariteten för Allis och Sören, som sig själva ovetandes tog till sig den lokala kulturen och höjde den till nya nivåer.