Sanningen om WW&W
– Anette, sa Sören, medan han
lösgjorde sig från hennes varma famn och barm, det kan tänkas att
Kyrkans Vandrarhem kan vara en plats för dig, med din juridiska
expertis och så. Som föreståndare och ansvarig, för sånt som
krävs. Vad säger du om det? Bra betalt och schyssta tider. Fri
sex.
– Vill du bli av med mig? undrade Anette. Är du bara en
annan skitstövel?
– Inte alls, det hoppas jag inte, men jag måste
ju placera dig nånstans, för att ha tillgång till dig, för att vi
ska kunna vara tillsammans. Jo, jag kanske är en skitstövel, jag
vet inte, vad tycker du?
– Jag behöver inte placeras, om det inte
är att placera mig ovanpå eller bakofram eller hullerombuller och
ha kul. Jag är placerad, som föreståndare för WWW&W, när
Jacob går vidare till nya höjder. Det är chefen du snuttar på, sa
Anette och bet prosten i örsnibben.
– Stadsjurist, kan det vara
nåt? undrade Sören en stund senare.
– Du är gullig, och visst
kan jag vara det också, och vandrarhemmet, vad du vill. Fast jag
vill ha lite kul också. Med dig menar jag, sa Anette och svängde
med korphåret.
Sören hade fått en vän och ett problem.
Det blev som det kunde bli: ganska bra. Men Anette hade ett problem, i det att hon satt på flera stolar och inte hade varmt på fötterna och en alltför stor kostym. Det första problemet var Jacob och WW&W. Sören och Anette, mest Anette faktiskt, kom fram till att det inte var lämpligt att överta byråns hela verksamhet, eftersom den kunde vara förknippad med vidlyftiga affärer och skulder, som hon inte hade insyn i. För det andra kunde det vara lämpligt att Jacob försvann hastigt och lustigt, innan huvudkontoret blev alltför inblandat och kunde förstöra fina historiska akter och dokument. En knivig sits, kort sagt. Men lösningen låg i problemet.
– Jacobs och mitt uppdrag är faktiskt att avveckla Forssakontoret och rensa upp och avsluta gamla grejer, som huvudkontoret inte vill ha i ryggsäcken när dom ska gå vidare internationellt och börsnoteras och det är Jacob som ska göra det och han säger att vi ska bli hur stora som helst och bo på Malta och Maldiverna, och ha det hur bra som helst, men jag vill inte. Jag vill vara här med dig, sa Anette och ryckte Sören i bröstvårtorna.
Drastiska problem kräver drastiska lösningar och som vanligt var det slumpen som tog till orda, i så måtto att Sören råkade babbla bredvid mun när han stötte på Andersson på Första byvägen. Det ändrade allt.
Advokatbyrån hade varit ett problem för Kyrklandets bönder i decennier och Andersson såg sin chans och han tänkte ta den.
– Äntligen, sa han spontant
till kyrkoherden.
– Va, sa Sören.
Andersson redogjorde i stora drag för problemläget, nämligen att förrförra prosten Hasselquist och förra kyrkoherden Serenius polat under täcket med advokatbyrån W&W, sedermera WW&W, med att köpa upp och sälja tomter i stan och även på Kyrklandet, samt att hyra ut skogsmark för avverkning och jakt. Men kyrkbönderna hade hävdat att kyrkans mark inte fick avyttras och att skogsmarken låg under kyrkans och kyrkböndernas förvaltning och att man tydligen hade gått handfast tillväga i dessa hävdanden.
– Rent fysiskt alltså, sa
Andersson och skruvade på stövlarna. Beslutsamt, kan man säga, men
ingen dog, vi var tydliga på den punkten – lagom övervåld, men
inte dödsfall, avsiktligt alltså.
– Så istället började dom
hyra ut tomter i stan, eller låna ut eller leasa ut eller hur dom
fick till det. Resultatet blev i alla fall att advokatbyrån och
banken tjänade en massa pengar på kyrkans mark, och att
prästjävlarna fick leva i sus och dus och skörlevnad och fylleri,
och en massa dödssynder. Ostraffat, tills djävulen tog hem de sina.
Och vi kunde bara se på. Men se Kyrklandets mark vågade dom sig
inte på. Förrän StorGustav kommunaliserade hela skiten och det
kunde vi inte göra nåt åt, eftersom det var Svenska Kyrkan som var
boven i dramat, storförrädaren! Och sen kom du och Allis.
-Jaha,
sa Sören lite skakad, men inte över hövan rörd, så kunde det
ligga till. Det var som fan, som djävulen sa när han målade
svansen lila. Och nu tänker jag och Allis ta över fanskapet, alltså
att kyrkan och kommunen tar över advokatbyrån, menar jag. Men hur
det ska gå till, det undrar jag bara.
-Jag har ett förslag,
eller tips, sa Andersson. Ska vi ta en fika hos mig eller i
Prästgården och fundera lite?