8:3 Kyrkoarkivet

– Det går inte riktigt att beskriva det här arkivet, sa Sören. Det måste upplevas och förstås, intimt liksom, eller intuitivt menar jag, som en uppenbarelse eller ett problem, som härbärgerar möjligheter.

Sörens stora ord krävde andakt och de två stod uppenbart handfallna inför raderna av flaskhyllor i prästgårdens arkiv. Oändliga verkade de som, där de sträckte sig in i dunklet och mörkret, som i stort sett berodde på den usla belysningen från ett fåtal lampkupor i arkivets främre del. I den mån det alls var ett arkiv. Sören hade aldrig uppfattat lokalen som annat än en vinkällare av oändliga dimensioner.

– Jaha, sa Gertrud, rätt mörkt och skumt, kan man säga.
– Här har vi vitvin, sa Sören och pekade ut den långsträckta högra hyllraden. Huvudsakligen Alsace, men längre in och längre ned i varje sektion finns även Bourdeaux, Rioja samt även Chardonnay. Det tysk-franska är dock dominerande. Längre in kan även andra sorter förekomma.
– Man borde ha en ficklampa och ett anteckningsblock, sa Gertrud.

Hennes forskarskalle hade gått igång, just nu den arkivariella, och inget kunde hejda hennes upptäckarlusta. Hon kände sig som Kitty i någon av utgåvorna från 1960-talet.

Med mobiltelefonerna lyste de sig in i källarens djupaste mörker, och noterade vitvinsflaskor i hylla efter hylla till höger om sig, tills de stötte på källarens mörkaste mörker, i form av en svart ståldörr, vilken Sören aldrig känt sig intresserad av, eller ens tagit sig fram till; han gick hyllvis och hämtade flaskor stegvis.

– Oj, sa Sören, vad spännande, sa han och han menade det inte.
– Utomordentligt, sa Gertrud, ett arkivmysterium! Notera att dörren saknar handtag, lås och gångjärn. Vad säger det oss?
– Ganska lite, sa Sören. Antagligen nånting som vi inte ska bry oss om, rätt usel som dörr betraktat.
– Precis, sa Gertrud, och i det ögonblicket blev Sören kär igen.
– Den går inte att öppna, och den är rätt ointressant, sa Sören, som började bli uttråkad. Ska vi inte ta en flarra och diskutera dina eventuella anställningsvillkor, kanhända!

Den akademiskt skolade Getrud fattade vinken även om den var fin, och fnittrade och tog Sörens hand.

-Visa mig allt du har, sa hon och log sitt somrigaste leende i dunklet.