Källforskning
– Går forskningen framåt eller ligger ni bara i? undrade Allis när Sören sedermera uppenbarade sig på altanen på lördag eftermiddag.
– Vet inte, tror det, sa Sören lite frånvarande. Jag har burit volymer och kartonger från källaren till lärarbostaden och tillbaks igen och nu har vi börjat använda en skottkärra, som hon fått låna av Andersson.
– Slavgöra, sa Allis. Hon borde ha en assistent, inte en chef som leker assistent. Du förlorar ditt ansikte och ditt anseende. Skärp dig!
– Jo, sa Sören.
– Är hon värd det?
– Vet inte, sa Sören. Men jag har fått en del tips till morgondagens predikan. Det här att se liljorna på marken och fåglarna som kvittrar obekymrat och att var dag har sin plåga, nånting ur Bibeln du vet.
– Suger hon musten ur dig? undrade Allis och tog en djup klunk ur gingroggen.
– Nånting suger hon, och hon är bra på det, men jag har andra plikter och det har hon respekt för. Men jag har svårt att slita mig från källforskningen. Det är A och O, förstår du. Utan belägg i källorna blir det inga bevis.
Sören stirrade tomt ut över nejden och Allis förbarmade sig.
– Jag kanske kan fixa fram en assistent, föreslog Allis.
– Nej! utropade Sören.
– Men om han får strikta instruktioner att inte bedriva egen källforskning?
– Nej, det är omöjligt. Sören suckade. Hon får arbeta i källaren, i dikt kontakt med källorna helt enkelt. Unika dokumentsamlingar ska inte flyttas och definitivt inte till en träbyggnad. Hon får ta mitt arbetsrum att jobba i och så får det bli med det.
– Men hon får bo i skolan, sa Allis och bubblade i groggen och stampade lätt med foten.
– Jo, sa Sören. Det har vi ingenting emot. Och det finns mer material i kryptan och sen finns det saknade källor, säger hon. Brutna serier och slumpmässiga luckor. Allt är väldigt mystiskt och spännande, tycker vi.
Sören slet blicken från intigheten och fann en strålande Allis i kvällssolen.
– Nu ska jag ha en öl och en whiskygrogg och sen kan vi väl se på den där filmen med kalven och krokodilen och lejonen igen, sa Sören lite piggare. Vem vann egentligen?
– Ingen, sa Allis.
Och där ljög hon. Alla som har sett hela filmen till slut vet att kalven vann och det var ruttet av henne att inte låtsas om det.