Allis och Sören i Övrenedre stad i Forsza socken

Gertruds forskningar bar frukt och så gjorde även samvaron med Sören. Hennes mage växte i takt med att rapporter och avhandlingsavsnitt staplades i högar på skrivbordet i den mysiga lärarbostaden. I samma takt växte arkivet i vinkällaren, där avdelningen för sherry och likörer fick ge vika för arkivmappar och volymer, med väl tilltagna accessionsutrymmen; Gertrud hade nämligen en plan, en…

– Går forskningen framåt eller ligger ni bara i? undrade Allis när Sören sedermera uppenbarade sig på altanen på lördag eftermiddag.– Vet inte, tror det, sa Sören lite frånvarande. Jag har burit volymer och kartonger från källaren till lärarbostaden och tillbaks igen och nu har vi börjat använda en skottkärra, som hon fått låna av Andersson.– Slavgöra, sa Allis. Hon…

Sören introducerande Gertrud i köket och i arbetsrummet, där hon kunde ha sina datorer och skrivare och skanner och sånt som en modern arkivarie och forskare kan behöva. Han förklarade även de små egenheter, som hör samman med en lärarbostad, som bebotts av Allis en tid. Sen kunde han inte hålla sig längre, utan gick in på väsentligheter. – Du…

Väl medveten om att Kyrkländaren kan bli lite krävande i längden och att Sören och Gertrud hade ökat hans omsättning med en massa procent, skickade Korv-Olle med en plastpåse med Bitburger och Mellankorv – som närmast kan jämföras med frukostkorv eller bockwurst, med lokal Dragan-kryddning – på cykelstyret vid parets avfärd. Sen satt prosten och kyrkoarkivarien återigen vid köksbordet och…

På Korvtorget var det inga köer till korv-och ölluckorna såhär på eftermiddagen; förresten var det aldrig någon kö till nånting när prosten kom på besök. Och det var Korv-Olle själv som expedierade. – Det här är Gertrud, min kyrkoarkivarie, sa Sören. Vi vill ha lunch.– Goddag och välkommen, sa Olle konciliant. Allt är dig beviljat; alltså välj vad som helst,…

– Hej, är det du som är Gertrud, hojtade Allis när hon svepte in i köket. Helt rätt!– Joo, det stämmer, och vem är du?– Det är min fru, Allis. Hon är chef i stan. Kommunstyrelsens ordförande alltså.– Allis, sa Allis sträckte fram en hand.– Gertrud, sa Gertrud och hälsade. – Kul att se dig, sa Allis. Jag hinner inte…

Efter en obligatorisk sejour och inspektion av de vänstra hyllsektionernas utbud av rödvin, sherry, whisky, konjak och punsch, alla av de äldsta och mest ärevördiga märken och årtal, som inspektörerna varken förstod att uppfatta värdet av eller ens försökte att uppfatta, eftersom de för varje historisk hyllsektion blev alltmer intresserade av nuet i allmänhet och varandra i synnerhet. Det kunde…

– Det går inte riktigt att beskriva det här arkivet, sa Sören. Det måste upplevas och förstås, intimt liksom, eller intuitivt menar jag, som en uppenbarelse eller ett problem som härbärgerar möjligheter. Sörens stora ord krävde andakt och de två stod uppenbart handfallna inför raderna av flaskhyllor i prästgårdens arkiv. Oändliga verkade de som, där de sträckte sig in i…

– Vad väntar vi på, sa Gertrud. Sören hade visat henne runt i kyrkan och Gertrud kunde notera att det var en medelmåttig norrländsk bykyrka i behov av renovering. Sören visade på orgeln, den nyrenoverade och kostsamma, och Gertrud noterade att det var en orgel. Sören demonstrerade ljudanläggningen och hur väl den passade för tal med olika effekter och munspel,…

Det var en annan torsdag, fast det bara var en vanlig torsdag, för Sören i Forssa socken. Och så kom hon där på grusvägen, med en Kånken på ryggen och en Bergsbrunna källvatten i en rem om halsen. Traskade fram på grusvägen, med något slitna gympadojor och för Sören var det en nordlig stormvind som drog in och inget skulle…