8:8 Gertrud installeras

Sören introducerande Gertrud i köket och i arbetsrummet, där hon kunde ha sina datorer och skrivare och skanner och sånt som en modern arkivarie och forskare kan behöva. Han förklarade även de små egenheter, som hör samman med en lärarbostad, som bebotts av Allis en tid. Sen kunde han inte hålla sig längre, utan gick in på väsentligheter.

– Du är den vackraste kvinna jag vet, sa Sören. Jag står på mina knän och tillber dig.
– OK, sa Gertrud och log vänligt.

– Jag vill göra allt för dig och allt med dig. Jag vill dyrka dig och smeka dina höfter och kyssa dina lår och dra i dina bröstvårtor och sjunka djupt med min tunga i din mun och i ditt sköte, och smaka alla safter, som där kan finnas.
– Jo, sa Gertrud.

Hon kände sig smickrad och tilltalad, och såg utvecklingen an. Lite exalterad var hon, och det där med safterna kunde hon bistå med.

– Jag vill älska dig mest av alla och i alla mina dar, och jag vill ta dig till mitt läger och ligga samman med dig, som en man ligger med en kvinna. Och jag vill befrukta dig och din frukt ska vara min frukt och vi ska vara tillsammans med våra frukter i all evinnerlighet.
– Schysst, sa Gertrud.

Hon tänkte att den gode Sören hade förläst sig på Gamla Testamentet, och att det i allmänhet inte var att rekommendera. Själv föredrog hon Havamal, men hon kände att det var inte var läge att diskutera litterära preferenser; detta bevarade hon i sitt inre.

Väl inne i sovrummet, där kärlek och sex satt i väggarna, tycktes Sören ha problem med byxorna och kalsongerna, och i pausen kunde Gertrud inte låta bli att inflika några uppmuntrande ord.

– Det där med frukterna är OK, men hur blir det med lägrandet? Jag menar, hur länge ska man vänta?
– Allis! utropade Sören. Nej, jag menar Gerti! Det är klart att jag kommer!
– Ha inte för bråttom, var sak har sin tid, sa Gertrud.
– Som det där med att kasta omkring stenarna och sånt, sa Sören, fick av sig kalsongerna.
– Precis, sa Gertrud, Seasons med Byrds, Predikaren 3, allting har sin tid, rycka upp det planterade har sin tid, taga i famn har sin tid, rätt märkligt egentligen … Ohh. Välkommen!

På så sätt blev Gertrud vederbörligen installerad i Forssa socken och Övrenedre stad eller kommun, och sen blev ingenting sig likt, eller så var det precis vad det blev.