8:6 Gertrud på korvtorget

På Korvtorget var det inga köer till korv- och ölluckorna såhär på eftermiddagen; förresten var det aldrig någon kö till nånting när prosten kom på besök. Och det var Korv-Olle själv som expedierade.

– Det här är Gertrud, min kyrkoarkivarie, sa Sören. Vi vill ha lunch.
– Goddag och välkommen, sa Olle konciliant. Allt är dig beviljat; alltså välj vad som helst, det står på huset, ja mig alltså.

Gertrud var charmad och Sören myste; Olle kunde inte ha skött det bättre, ovarnad som han var.

– Vad är bäst? sa Gertrud och tittade på sin arbetsgivare.
– Får jag rekommendera en Kyrkländare och till det en Mellanöl special, sa Olle, som var en människokännare och målgruppskonnässör.
– Vad säger du Sören? sa Gertrud.
– Det blir bra, jag tar detsamma, sa Sören, och han hade inte en aning om vad han beställde, men eftersom Olle pröjsade, så kunde udda vara jämt.

De fann snabbt en ledig plats på en av de fasta bordskonstruktionerna. På eftermiddagarna var det mest välartade gymnasieungdomar, som besökte Korvtorget, för att diskutera politik och filosofi, bryta arm och skjuta på ölburkar, samt flirta förstås. Sören och Gertrud avnjöt sin lunch och Gertrud stönade av välbehag över korven och Sören fann ölen rätt intressant.

– Tjena prosten, sa en välartad yngling vid bordsändan. Schysst brutta, ny va?
– Ja faktiskt ny för dagen, sa Sören, min eller vår, ska jag säga, kyrkoarkivarie, direkt från universitetet i Luleå, vår egen forskare.
– Gertrud, sa Gertrud och skålade i luften.
– Olle!
– Vera!
– Kerstin, men kalla mig Kärran!
– Göran, men säg Guran, det gör alla och det vill jag du ska göra också, särskilt du!

Det blev ett allmänt skålande med ölburkar och flaskor och plastmuggar och stämningen var god och Sören var nöjd och Gertrud strålade av välbehag över sin första dag på jobbet, så nära lycklig som man kan vara.

– Vilka fina ungdomar, sa Gertrud till Sören.
– Va! sa Kärran.
– Jo, jag sa att ni är fina, sa Gertrud, fina ungdomar.
– Vad tycker du om korven, undrade Olle. Kyrkländaren va, rätt speciell, eller…
– Stark och hård, som Sören, sa Gertrud. Och lagom stor.

Det uppstod som en liten tystnad, och sen bröt jublet lös och det skålades och vrålades, välartat, men ändå.

– Som Sören!
– Stark och hård, som prosten!
– Heja prosten!
– Heja Gertrud, arkivtjejen!
– Skål Gerti!
– Vilken brud du har skaffat Sören!
– Jag vill också ha en sån korv!

Uppståndelsen lockade förstås till sig den övriga populasen, som flockades kring Sörens och Gertruds bord och det blev en kö vid Korv-Olles lucka; alla skulle ha Kyrkländare och Mellanöl special, och folk blev glada och fulla på blanka eftermiddagen.

– Skål Gerti!
– Våran Gerti!
– Heja Sören och Gerti!

Gertrud och Sören fann sig i larmet och mumsade korv och skålade och drack Mellanöl special och trivdes i det stora hela. För Gertrud var det en omtumlande introduktion till forskningsvistelsen i Forssa socken, och hon kände sig faktiskt välkommen, på en helt annan nivå än på ekonomisk-historiska institiutionen vid Umeå universitet.

Vid avfärden på Sörens cykel hördes hyllningsropen från Korvorget en bit över nejden och djungeltelegrafen kunde förtälja att en ny brud hade kommit till stan.