4:2 Sören undervisar

Nästa skoldag skulle Sören, enligt gamla schemat, ha lektioner i kristendom och hembygdskunskap, som han ställde sig liten tveksam till.

StorGustav hade inte någon färdig kursplan till Sören, men instruerade honom att ligga lite lågt med hembygdskunskapen och rikta sin sig på internationell geografi och socialistiska internationalens betydelse för FN. När det gällde kristendomen inpräntade han att Sören skulle behandla de stora internationella världsåskådningarna i i allmänhet och den demokratiska socialismen i synnerhet och fullständigt ge fan i de bibliska berättelserna och helst också Jesus och hans anhang. Han förklarade också att han själv i egen hög person skulle närvara vid lektionerna och hjälpa Sören tillrätta.

Sören tog tacksamt emot dessa instruktioner, i synnerhet som han inte visste ett jota om den nya hembygden och själv blivit avstängd från prästseminariet när han ifrågasatte nämnda berättelser och treenigheten, bland annat.

– Ungefär så, sa Sören, det blir bra.

Under den första lektionen fokuserade han på internationell geografi och berättade om sina resor och äventyr i Europa och Söderhavet, särskilt den öde ön och dramatiken kring den. Till detta visade han bilder som han laddat ned från internet.

Det blev en både spännande och engagerande geografiundervisning, som toppades av att Sören kombinerade geografin med allmän språklära, i det att han imiterade hur folk pratade och betedde sig i valda länder i Europa och den Västindiska övärlden. Han hade ju språköra och hade lätt för att förstå och även uttrycka sig på främmande språk, t.ex. ”comme costa es bella donna”, ”par bleu, voulez vous coucher avec moi” och ”verdammte Arschloch”, som eleverna noterade för framtida bruk. Kontinuiteten med föregående dags samhällskunskap var oavsiktlig.

Sören rundade av den första geografilektionen med visdomsorden:

– Det är ingen poäng med att åka iväg från Forssa socken. Här är naturen mycket större och människorna gladare och trevligare än i t.ex. Frankrike och Schweiz, för att inte tala om Bahamas.

Publiken var entusiastisk och engagerad. Det gällde även StorGustav, som med liv och lust deltog i entusiasmen. Bit för bit förbyttes den kränkta bitterheten i eufori, och han gratulerade sig själv till valet av nya lärare i byskolan. Han bestämde sig på sittande fot att utanordna extra kommunala anslag till verksamheten.

– Nu är det rast och då ska ni prova att vara olika länder och prata konstiga språk. Nästa lektion blir det svensk geografi med fåniga dialekter och den går inte heller av för hackor, sa Sören och tog en klunk alkoholfri Jever och bet lite i den kvarglömda gurkan.

StorGustav var nöjd med första lektionen trots att socialistiska internationalen och FN inte hanns med denna gång. Han stolpade ystert fram och omfamnade den nye geografiläraren.

– Det är så här modern undervisning ska bedrivas, sa han och slog Sören i ryggen. Så att ungarna verkligen lär sig nåt nyttigt och inte bara sitter av tiden, som jag gjorde.

Saken var den att Gustav hatade skolan i allmänhet och byskolan och prästjäveln i synnerhet och att han redan som 6:e-klassare bestämde sig för att hämnas.

Även lektionen i svensk geografi med dialektik var en succé, låt vara att Sören blandade ihop en del landskap och län, men barnen försågs med kartböcker och fick i uppdrag att finna fem fel som Sören eventuellt hade gjort, samt att presentera några norrländska dialekter som dom tyckte var fåniga. För att få in lite hembygdskunskap upprepade han visdomsorden från första lektionen:

– Det finns ingen anledning att åka nån annanstans än här i Forssa socken. Övriga Sverige är inte mycket att ha och konstigt pratar dom också, och här är alla glada och trevliga och det är dom inte i Stockholm eller Dalarna, slog han fast.

Därefter kände både Sören och eleverna att undervisningen i kristendom fick anstå.

– Den moderna kristendomen kommer ni i alla fall att få lära er i min konfirmationsundervisning, som jag vet att ni alla kommer att genomgå förr eller senare och ingen kommer att ångra sig.

Den andra skoldagen var till ända och inget skulle bli sig likt som förr i Övrenedre i Forssa socken.