Valsöndagen
Lördagen brukar vara en dag med tjo och tjim i Övrenedre, men det gällde inte för lördagen efter Allisfestivalen. Det var färdigt med tjoochtjimmandet för ett tag, och man tog igen sig och laddade för söndagen, själva valdagen.
På Korvtorget städade och plockade och suckade man och la saker i stora svarta sopsäckar, och så var det över hela staden. Möjligen med den skillnaden att man på Stortorget använda sopborstar och borstmaskiner, för att samla ihop minnena från fredagen.
Glassbaren och Bästa Coffeshopen höll öppet, med rabatterade priser dagen till ära och på Elsas sjukstuga kom folk in och ut i ett jämnt flöde, och överfördes successivt till nämnda näringsställen. En lugn och ovanlig lördagseftermiddag, som inte gick till annalerna.
På valsöndagen höll Sören en improviserad högmässa och en improviserad församling bevistade den, för att kolla vad som hänt och vad man eventuellt haft för sig föregående natt. Det blev inte så många svar på frågorna, för Sören tänkte tala om den kristna trosåskådningens lära om demokrati och parlamentariska val och vikten av att delta i sådana aktiviteter.
I teologiska seminariet i Uppsala hade han gjort sig lustig över treenigheten, men nu verkade det var det enda, om inte säkra, så i alla fall, kortet.
– Gud Fader, Jesus Kristus och den Heliga Ande, se där en styrelse, himmelens fullmäktigeförsamling. Och det står dig och mig fritt att rösta på vilken som helst av dom, och vi röstar i alla fall på gud, på Jesus Kristus och på kärleken. Det är demokratins väsen, att man kan välja och rösta och hur man än gör så blir det rätt, sa Sören, medan han febrilt bläddrade i den stora 1700-talsbibeln efter ett lämpligt bibelställe, men allt han kunde finna handlade om Guds straff och om att överge allt man har och bara lyda Jesus, och att det skulle gå åt helvete för alla som inte gjorde det.
Sören tänkte på Rödkallen och StorGustav och slog igen boken med en smäll. För första gången stod han rådvill inför det kristna kärleksbudskapet.
– Det är som Allmänna Kompromisspartiet, gastade Axelson från sin bänk längst bak i kyrkan. Hur man än röstar, så röstar man på Allis! Det finns inga fria val, utom att rösta rätt, eller vad säger du Sören!
– Precis så är det, det är bättre att rösta rätt än att rösta fritt, sa Sören, lättad av Axelsons fina kommentar. Det är med Allmänna Kompromisspartiet som med den heliga treenigheten, lite svår att begripa, men bra i det långa loppet. Nu gäller det för oss alla att rösta rätt idag, och tro på vår tro på kärleken och samförståndet i vår fina församling, avslutade Sören den sämsta predikan han någonsin hållit och skulle hålla.
Sörens predikan var fin, tyckte församlingsmedlemmarna, som kände att det var skönt att slippa höra en massa skitsnack om hur man betett sig på Allisfestivalen och att det var en gudi behaglig gärning att gå och rösta på Allis, nästan som ett sakrament.
– – –
Övrenedre kommun var sen gammalt indelad i fyra valdistrikt: Övre, Nedre norra, Nedre södra och Kyrklandet. Det räckte gott, eftersom valdeltagandet var så begränsat, och praktiskt taget obefintligt i Kyrklandets valkrets, som man ansåg sig vara.
Men denna valsöndag var scenariot ett annat: köer till de fåtaliga vallokalerna, överallt i staden, även i Kyrklandet. Bud gick till Stadshuset, där man fick printa ut nya valsedlar, som i ilfart cyklades ut till de fyra distrikten.
I den nya listan för AKP saknades doktor Lundin och Sten Malmström från Garaget, men istället fanns där Sophia Rönnquist från bridgeklubben och Lis Eriksson från Kyrkokören. Det var ingen stor sak, det viktiga var att Allis kompisar fanns på listan och så skulle man ju i alla fall kompromissa om allting.
Något liknande valdeltagande hade man inte sett i mannaminne, och alla var förundrade över vad som var meningen med det hela, men rösta på Allis och hennes kompisar skulle man, kosta vad det kosta ville.
Korv-Olle och hans gäng fick ställa upp med korv och öl, för att hålla de köande på gott humör, och snart var även Kaffekvinnorna där med sina små stånd med styrkekaffe och likörbakelser. Det var enligt svensk vallag förbjudet att bedriva valpropaganda på själva valdagen, så Kaffekvinnorna och Korvtorgsgänget nöjde sig med att dela ut valsedlar för Allmänna Kompromisspartiet, och bjöd alla som tog emot sedlarna på gratis förtäring, förstås.
Sören och Kyrkokören uppsökte valköerna i tur och ordning och bidrog till den allmänna trivseln och ståndaktigheten hos de tappert köande. Sören nöjde sig med att dela ut valsedlar med neutrala kristliga välsignelser.
– Guds frid på alla sätt och vis.
– Bättre att rösta rätt än att rösta fel, som Jesus sa till filisteerna.
– Jesus är med dig närsomhelst.
Kyrkokören endast hummade kampanjsången i bakgrunden.
Även i Övrenedre omfattade valdagen val till riksdagen och landstinget, men det kom vederbörligen i bakgrunden. Partigängarna röstade som vanligt på sina partier, men för alla nya röstande var dessa val en struntsak. Många röstade på Allmänna Kompromisspartiet även till landstinget och riksdagen, andra struntade i dessa val och somliga stoppade bara ned överblivna valsedlar i kuverten, för att visa sig demokratiska, dagen till ära. Ur ett statsvetenskapligt perspektiv var det märkliga utfallet i landstings- och riksdagsvalen av intresse, om någon hade noterat saken.
– – –
Valresultatet meddelades kl 23:15, enligt utsatt tid, från Stadshusets balkong av Elsa, som var förste valförrättare, eftersom hon skötte skatteuppbörden.
– Allmänna Kompromisspartiet har vunnit alla platser i kommunfullmäktige, kunde hon meddela.
Det blev allmänt jubel på Stortorget, jublet spred sig över staden ut till Korvtorget och Kyrklandet. Festandet tog vid, enligt plan, och champagnekorkarna for som fyrverkerier mot natthimlen. Nu var alla utvilade efter det långvariga köandet och ville hylla Allis, valresultatet och sig själva för sina demokratiska insatser. Raggarbilarna dånade genom Storgatan och tutade och vrålade ”Allis for president”, lite i onödan kan man tycka, men för dom var det viktigt.
Men Elsa försvann in i Stadshusets inre och kom strax ut igen, och utropade att även Miljöpartiet och Vänsterpartiet hade fått var sina mandat, men det hörde ingen, utom respektive partirepresentanter, som vänt champagneglasen uppochned. Allis höll om dom och sa att alla ska vara med, så att det blir bra.
Valnatten blev lång och glad och det festades i varenda vinkel och vrå, faktiskt även på Kyrklandet. Många voro de barn, som följande välsignade vår fick 05 i sina personnummer.