Allisfestivalen

När höstmörkret föll på och alla fått öl och korv och en delegation kommit tillbaks från City med glass och bakelser, höll Allis tal och tackade alla och intygade att allt som var dåligt skulle bli bra och allt som var bra skulle fortsätta med det och att alla skulle snacka med Allis och kommunen, om det var nåt man ville.

– Jag är för er, jag är er kvinna, precis som förr! Nu är kommunen er, som Korvtorget.
– Och framför allt, tack för all kärlek och trosorna. Mina trosor på era bilar, det är vi det!
– Och här kommer kommunchefstrosorna, segrartrosorna! Nytt mönster med små pilar, nej blommor är det! Catch and use!

Hurraropen och ovationerna ville aldrig ta slut, och slagsmål utbröt och handgemäng uppstod och Allis fick vinka fram Korv-Olle.

När Olle steg ut ur korv- och grillbyggnaden blev det plötsligt tyst och oroligheterna upphörde, mitt i ett lovande slag eller en planerad spark, och de två som höll i Allis trosor bara höll, som att bilden frös i en målning av holländaren Bruegel. När han, alltså Olle, steg fram skymde han ljuset från korv-och grillanläggningen och skuggan tornade upp sig över Korvtorget och skogen. Om någon kråka hade tänkt sig att kraxa, tänkte den om, och man kunde höra ett löv rassla eller en gylf dras upp. Korv-Olle var i detta nu alltings härskare, stadens demiurg, jätten som man vill hålla sig väl med och ge fina saker till. Allt detta på mindre än en sekund.

Korv-Olle höll sitt livs enda tal.

– Allis är bra, och det är Sören med, och vi ska vara jävligt tacksamma för såna invandrare, som kan svenska och gör bra saker och ge fan i att kasta plast på marken, och jag ska sluta med plast och så blir allting bra om alla är med, va! Om nån muckar i kväll, på Allis kväll, blir det stryk och tigerburen, och sånt vill vi inte ha i natt, eller hur va. Säg VA!
– VA!!!
– Gratis öl och korv till klockan 12, sen blir det dyrt som fan.

Så började Allisnatten, eller Allisfestivalen eller natten när man firade att man gillade Allis, som skulle bli kommunstyrelsens och kommunfullmäktiges och kommunens ordförande, kommunpampen eller kommunpampan eller kommunpuman, ja man hade helt enkelt roligt, utan att något val ens hade skett. Till historien gick händelsen som Allisnatten, men många menade att Allisfestivalen hade varit en mer korrekt benämning.

När oljudet från Korvtorget nådde stadens inre delar skyndade man ut dit och folksamlingen antog dimensioner och korv och öl samt sprit började bli på upphällningen. Det var en fråga om service eller död, och det fick inte ske på Allis natt. Dragan stängde sin lucka och Berra blandade teknisk sprit i öl och tappade koncepterna. Det fanns en överhängande risk för alkoholförgiftning och folk började äta exotiska korvar från Kyrklandet.

Korv-Olle ringde kontakter och tillkallade Sören, som cyklade in och ringde kontakter.

Sören upphörde aldrig att förvånas över, och imponeras av, kyrklandsböndernas organisation och effektivitet. Tog det tio minuter eller en kvart, innan undsättningen, i form av två pickuper och en turbotraktor med släp, lastade med hamburgare, korvar och vanlig ljus öl, dånade in under tutanden och hurranden på Korvtorget? Imponerad hoppade Sören upp på traktorn och lotsade till sin bitburgergömma i kyrkan.

Knappt hade kyrklandskonvojen lämnat torget förrän en ny konvoj, med trosprydda raggarbilar, bullrade in med fladdrande bakluckor på platsen. Här fanns ett brett urval av Systembolagets utbud av öl och sprit.

– Mer Sibyllakorv! ropade Olle som tack. Och senap!

Sen gick foror, kärror och pickuper i skytteltrafik från Kyrklandet, omväxlande med överlastade raggarbilar med kartonger från från Ica Maxi och Systembolaget, som blev nattöppet.

Festen fortsatte med hyllningar av Allis, drottning och president och allt vad man kunde hitta på. Det här med leveranser som fungerade, och folk som var glada, och inte slogs, allt pekade på att Allis era som kommunchef lovade gott. Något sådant hade ingen hittat på, än mindre klarat av.

Sören språkade med ungdomar på plats och raggade talanger till Kyrkokören och förklarade hur roligt det var med konfirmationen, och att man fick välja mellan vin och alkoläsk och chips med ost och lokala ekologiska potatischips. Han förklarade även att kristendomen i Forssa kyrka var en kärlekens tro, som inte satte några gränser.

När två inspirerade tonåringar började smeka hans länder, kände han att det var dags att böja sig framåt en aning, och då började folk att ropa på tal.

– Tala till oss Sören, vi vill höra dig i natt!

De unga kvinnorna fortsatte att hålla om hans ben och tisslade sinsemellan. Sören hade lite svårt att stå rakt, men lutade sig mot bordet och tog till orda.

– Kärleken har förenat oss i natt, ropade han. Kärleken till nästan, och nästan mest till Allis. Allis är kärleken och det är Allis vi firar.

Nu hade dom fnissiga tonåringarna lämnat hans länder och börjat greja med gylfen och undersöka själva textilerna, samt byxlinningens konstruktion. Sören hade inget val – han måste avsluta sitt tal med ett bibelcitat och han saknade sin bibel.

– När natten blir till dag, ska vi se sanningen, vrålade han. Och inget ska bli sig likt, som det var förr, och allt ska uppenbaras, som Jesus sa till de invigda på Oljeberget!

Under jubel och hurranden försvann han in i hasselsnåren och björkarna med de två adepterna till konfirmationsundervisningen och möjligen även Kyrkokören.

Doktor Lundin hade också tagit sig till Korvtorget, när mörkret föll på. Han tänkte söka upp rektor Ylva, och återuppta kontakten med henne, när hon blivit så raffig, men ägnade sig åt ovälkomna fysiska beröringar på sina unga patienter, som förekom lite överallt. Det var Dragan som räddade doktor Lundin undan en ganska grov misshandel, som började utvecklas till skändning.

– Det räcker nu grabbar, röt han, lämna kvar lite till Allis. Det här är Allis kväll och nu ska vi inte ha nåt sånt här. Det här är Allis grej, hon ska fixa det här.
– Allis är bäst, Allis for president, vrålade våldsverkarna.
– OK, sa Dragan, hjälp mig att släpa bort eländet, så bjuder jag på öl.

Under skandering av Allis for president släpades doktor Lundin till en raggarbil, som stod och mullrade efter avslutad leverans.

– Lämna in den här hos Elsa, va, sa Dragan till de glada raggarna.
– Läbbiga Lundin är ett svin! ropade dom när dom såg leveransen och ville ta itu med den.
– Han ska inte ha mer stryk ikväll, sa Dragan. Allis ska ta hand om honom sen.
– Allis for president, hojtade raggarna, som ju faktiskt hade myntat uttrycket.

Lundin stuvades in i bagageutrymmet och lämpades av utanför Elsas sjukstuga på Storgatan. Hur det gick sen visste bara Elsa och Allis.

Festen fortsatte under kontinuerliga leveranser från Kyrklandet och staden med omgivningar. Det verkade aldrig ta slut på folk, som skulle fira Allis kandidatur till kommunfullmäktige i Övrenedre.

Sedan Sören konfirmerat de kvinnliga entusiasterna och fått några öl till livs, blev det dags för Kyrkokören att konfrontera sin liderlige ledare, som räddades av sin egen Allis.

Hon hade slitit sig lös från uppvaktande kavaljerer, av det mest oväntade slag, och bröt sig fram till Sören och höll om honom. Han noterade att hon luktade svett och hon noterade att han luktade hona.

– Du är inte helt oäven, sa hon och kysste honom.
– Lite får man offra för den goda sakens skull, svarade han och tittade på sin Bitburger, som Olle haft den goda smaken att förse honom med.
– Du kanske har en framtid här, undrade hon, och log sardoniskt.
– Nåja, sa Sören, det här är din arena. Jag är för dig, med dig och i dig, som Jesus sa till Maria Magdalena, i de apokryfiska skrifterna.
– Och, tillade han kärleksfullt, med tanke på att alla omständigheter inte har tagits i beaktande, kan jag inte inveckla mig i omfattande kommentarer i avvaktan på kommande utredningar, som kan ta sin gilla tid, och så vidare, men det handlar om våra rutiner och sånt, som vi ska se över och bli ännu bättre på att se över.

Allis älskade honom för sånt struntprat och så mycket mera, men blev i samma stund upplyft av den helige ande, i form av en precis lagom berusad Ylva Modin, som ville ha tips om hur man blir en riktig kvinna, och så försvann dom för en lektion i ämnet.

Även golfsällskapets ordförande, med fru Sophia, hade ramlat in på Korvtorget, kanske för att dom kommit in på Allis lista, eller bara för att dom ville ha lite korv på nattkröken. Hur som helst gick det inte så bra, när Herman Yverborn Rönnquist med fru trängde sig in först i kön till vanlig och ovanlig korv och beställde korv special. Det var ett dubbelfel och ingen såg mellan fingrarna med ett sånt regelbrott, och till slut fick själva Korv-Olle gå ut och lyfta Herman längst bak i kön.

– Här slutar kön och där ställer man sig om man vill ha vanlig korv och där slutar kön till korv special, och där kan man ställa sig, men man ställer sig aldrig först i fel kö om man är rädd om sina könsdelar och vill ha en trevlig kväll, så är det och det gäller lika för alla, förklarade Olle med ett fast grepp om Hermans nacke.

Korv-Olle var lite försiktig med nya gäster, eftersom dom kunde vara några av Allis multikulturella kandidater, som hon hade gjort sig besvär med.

Fru Sophia Rönnquist pladdrade på med folket i kön till vanlig korv och fick tips om kvällens bästa korv, och vilken drink som gav mest för pengarna. Hon blev snart kanon och hade jättekul och blev kompis med en skötsam kille och fick en stark naturupplevelse bland lingonsnår och kantareller. Maken Herman provade på olika specialkorvar från Kyrklandet och prisade specialölen och och berättade roliga golfhistorier för populasen.

Sören försökte komma på en koral, som skulle sitta bra så här mot nattkröken, eller morgonkvisten, men då stämde Kyrkokören åter upp kampanjsången och sen kom Annbritt in på sin röda elmoppe. Sören ville både och, men först ville han hålla en morgonpredikan, och han saknade sin bastanta 1700-talsbibel med alla notislappar. Han steg i alla fall upp på en av de fasta bänkarna och hämtade luft.

– Vi är här samlade för att se en dag randas, började han. Sen kom han på att han inte visste var det var för dag och att det inte spelade någon roll.
– Oavsett dag, fortsatte han.

Runtomkring förekom ett brus, som han inte var van vid i sina predikningar.

– Vi söker kärleken och vi finner den där Jesus vandrar i buskarna …

Längre än så kom han inte, förrän mjuka händer placerade den trötte pastorn bakom kantorn på den röda moppen, och i ett drömlikt tillstånd for han genom morgonbrisen till vila i sin kärleksdröm. När han slumrade in kände han att det var något av Schubert över det hela.

Sedan Allis och rektor Ylva kommit fram till saker och ting, höll Allis ett bejublat tal om kärleken och en framtid fylld av kompromisser och beslutsamhet, allt medan leveranser av mat och dryck strömmade in och folk strömmade in och ut och fyllde stadens gator och etablissemang med hurrande och sjungande människohopar.

Och Allis sökte förgäves efter Kyrkokören och Sören, men fick händerna fulla av kramar och pussar och glömde både tid och rum, som det ska vara på en riktig fest, där man inte riktigt vet vad man firar.

• ← Grande Tour
• Valsöndagen →