Anställningsintervju
Efter en obligatorisk sejour och inspektion av de vänstra hyllsektionernas utbud av rödvin, sherry, whisky, konjak och punsch, alla av de äldsta och mest ärevördiga märken och årtal, som inspektörerna varken förstod att uppfatta värdet av eller ens försökte att uppfatta, eftersom de för varje historisk hyllsektion blev alltmer intresserade av nuet i allmänhet och varandra i synnerhet. Det kunde bara sluta på ett sätt och det gjorde det.
Som vanligt blev det en fråga om att sortera klädesplagg och underkläder, och för ovanlighetens skull, att leta upp dito i de mörka nischerna i spritavdelningarnas hyllsektioner. Sådant ska inte underskattas i förberedelserna för en anställningsintervju.
Kontrahenterna satt vid det skrangliga bordet i hörnet till vänster om entrén till källarvalvet. Gertrud försummade sin klädsel, när hon upptäckte kyrkoarkivet i hörnet, i form av en avbalkning, eller inbyggda hyllor, på något mindre än en meter långa hyllor, med gamla jättestora böcker i vitt skinn, mindre böcker i mörkt läder, rullar och högar med gamla papper, lite här och där.
– Det här är kyrkoarkivet, sa Sören. Här har jag hittat ett och annat, och ditt jobb är att hitta allt om kyrkans egendomar och rättigheter och lag och sånt.
Getrud tog fram en volym och försjönk i forskarglädje.
– Hoppsan, sa hon, vapen och tionden, verkar det som. Märkligt.
Fingrarna löpte efter textraderna och ivrigt letade hon efter det index, som måste finnas..
– Vill du ha jobbet? sa Sören.
– Ja, sa Gertrud, lite rödflammig.
– Och lönen, vad är dina lönevillkor?
– Villkor?
– Vad vill du ha betalt, i månaden, alltså, sa Sören.
– Vad tycker du? sa Gertrud.
– 50.000 kanske, sa Sören.
Trots sin akademiska bakgrund och sin livserfarenhet hade han ingen aning om vad en drillad forskare kunde ha i lön i det akademiska samhället utanför Forssa socken. I själva verket var han beredd att betala vad som helst för att få behålla Gertrud, både för eget och kyrkans bruk, så att säga, även om han var kyrkan och det var just det som var det problem som Gertrud skulle belysa.
– Helt OK som forskarlön, sa Gertrud. Men vilken slags tjänst talar vi om, alltså en fast tjänst eller en villkorad visstidsanställning? Sånt är viktigt för en forskare. Ibland tar det lite tid och det kan handla om år och dessutom några månader för att slutföra en forskningsinsats. Och vet du vad, det verkar som att sockenkyrkan har köpt in stål och bytt med korn eller om det är råg, måste kolla handstilen lite mer, och det kan ta en månad att klura ut en skrivares egenheter. Tid är pengar. 50.000 är OK, men tiden är mer värd om jag ska ta itu med det här. Alltså anställningstid eller hur länge får jag ha uppdraget?
Sören såg ut som en fågelholk och försökte reducera haksläppet och det var inte övertygande. Gertrud kände att hon måste tala i klartext, kosta vad det kosta vill.
– Jag kan gå ner i lön om jag får den tid som behövs, pengarna är viktiga, sådant ska inte föraktas eller försummas, men tid är mer än pengar för en forskare, eller tid är pengar, kan man säga.
Sören var lycklig. Tid hade han hur mycket som helst att ge Gertrud och i krig och kärlek är alla pengar tillåtna, inom rimliga gränser förstås.
– Det är en fast tjänst, vi talar om, sa Sören. Livstid, om du vill. Tjänst som kyrkoarkivarie med obegränsade resurser. Lönen kan utvecklas, fri bostad och teknisk utrustning på kyrkans, alltså min bekostnad, förstås.
Gertrud var beredd att svimma, men avhöll sig av rädsla för att dregla på pergamenten från 1200-talet, eller möjligen 1100-talet, som hon hade upptäckt i sitt indexsökande.
– Är knullandet obligatoriskt? undrade hon.
– Det är en bonus, sa Sören och log lite blygt, sådär som gör att damer får problem i underkläderna, men för Gertrud var det inte aktuellt, eftersom dom hängde på en flaska Grönstedts i spritsektionen.
– OK, sa Gertrud. Och jag måste ha en dator, en bra lampa och en schysst stol, och skrivare och skanner, nätverksuppkoppling, och kärlek och goda råd.
– Allt är dig beviljat, sa Sören. Kyrkan har resurser och jag är kyrkan. Du kan använda det här kortet, det är kyrkans tror jag. Och du kan skriva ut ett anställningsbeslut när grejerna är på plats.
Då svimmade Gertrud i alla fall och Sören bar henne och doftade på henne och placerade henne i det kök som var socknens maktcentrum.