Allis och Sören i Övrenedre stad i Forsza socken

Det var måndagsmorgon, mitt i försommaren när pingsten just hade dragit förbi och han låg och drog sig i sängen. Välförtjänt, tyckte han. Det hade varit en ansträngande söndag. Söndagen är ju vilodagen för alla människor, alla kristna människor. Men för honom var det arbetsdagen med stort A. Det hade börjat bra, och det fortsatte bra. Men nu var det…

Allis sov, som det verkade, djupt. Sören kände så stor sorg över att behöva lämna henne. Här uppe i den karga och kalla – ja, speciellt kargt var det väl inte, men kallt var det – i den här kalla ödemarken, ja ödemark var det ju inte heller, det var ju en förfärlig massa folk runtomkring hela tiden och fler…

– Jag hoppas att du inte tar illa upp om jag involverar din dotter som körledare och dirigent för kyrkans kvinnokör, sa Sören. Kyrkokören kallar vi den.– Nähä, och vad kan det innebära och varför. Vilka speciella kriterier gäller för ett sådant engagemang? undrade StorGustav.– Hennes höfter är runda och mjuka och bysten rund och ganska fast, men det är…

Det blev ju så, att stugan blev för trång. När Allis satt och myste i den mysiga lärarbostaden och Sören var ute och umgicks med societeten i kyrkan. Var och varannan dag och kväll och ibland var det nattjänstgöring. Så Allis gick över bron och ned på stan till det första, möjligen enda, evenemang som fanns. Det var KorvOlles korvkiosk,…

– Nå, det spelar väl ingen roll vem som sjunger vilken stämma. Det viktigaste är att vi är oss själva, sa StorGustav. Det blev bra, men inte riktigt som det var tänkt, när Gustav och Annie sjöng Procol Harum ”A whiter shade of Pale”. Det verkade som att dom inte kunde bestämma sig vem som skulle vara ”whiter”, ”shade ”…

Dagen därpå, när Sören och Annbritt satt och halvlåg och övade på orgeln och varandra, firandes att orgeln var räddad i kyrkans famn, kom StorGustav på ovälkommet besök, maktbesök. – Det här med B som i Bach och Beethoven var ju bra och musik som är godkänd av arbetarkommunen och en uråldrig socialdemokratisk tradition, deklarerade han med en stämma, som…

Sören kände sig hemma i Övrenedre och umgicks med societeten. Han var skollärare, tillika rektor, så han var ju societet. Och han var präst och klockare, och kunde även spela vissa psalmer. Till en viss del i alla fall, mer än den förre klockaren och den förolyckade prästen i alla fall. Han kunde även intonera vissa stycken, som hade viss…