KF sammanträder
Som tredje namn på listan skulle Sören hålla ett inledningstal om kommunen och kyrkan, innan själva sammanträdet tog fart.
– Nu ska kyrkan och kommunen gå hand i hand, som Allis och jag. Som en symbol för denna samförståndsanda ska den gamla stenbron rivas och en ny bred järnbro anläggas, så att allt kan röra sig fritt och ledigt mellan staden och Kyrklandet.
Sören tänkte på transporterna av Bitburger, som måste ta omvägen över inre Norrlands småvägar, för att ankomma till kyrkan. Men han hade också andra leveranser på lut.
– Staden kommer att få en modernisering och en förnyelse, samtidigt som allt ska bli vid det gamla. Skatterna ska ses över och belysningen förbättras och Stadshotellet läggas ned i sin nuvarande form.
Det förmärktes en oro i fullmäktigeförsamlingen. Det verkade som att Sören inte helt tagit till sig AKP:s ideologi, valplattform och slogan.
Näste talare skulle vara arbetarkommunens nye ordförande, Urban Larsson, före detta påläggskalv i partiet Han skulle tala lugnande ord till den reducerade skaran av sossar i kommunfullmäktige och framhålla att AKP var en modernisering av socialdemokratins folkhemsidé. Men han kunde inte stilla sig, när han hörde prostens oväntade programförklaringar, utan rusade fram till talarstolen och försökte tränga undan Sören och ta mikrofonen. Men prosten höll emot, för han hade några fina saker att säga om kyrkan och kommunen, och tumult uppstod. Det bar sig inte bättre än att talarstolen välte och kombattanterna ramlade omkull och kravlade omkring efter mikrofonen. Några folkvalda skrattade åt spektaklet, andra skämdes och åter andra var bara pinsamt berörda.
Talmannen Elsa och Allis drog upp stridstupparna och hjälpte dom av scenen. Allis intog leende talarstolen.
– Det här var ett fint exempel på den gamla oförståndspolitiken, som vi lämnar bakom oss, till förmån för den nya samförståndspolitiken, vår politik.
Församlingen lugnade sig och när applåderna tystnat, fortsatte hon leende.
– Vår käre pastor bör nog ägna sig åt det vertikala kompromissandet, medan vi sköter det horisontella.
Det var ett fyndigt skämt, som ingen hade hört förut. Skratten ville aldrig ta slut och den goda stämningen var tillbaks.
– Låt oss prova det nya ersättarsystemet med två ersättare redan idag, fortsatte Allis och det blev fullmäktiges första beslut.
Så elegant och smärtfritt entledigade Allis både Kyrkans och Arbetarkommunens representanter från de kommunala besluten och skrev ännu mer historia.
– Vad stort sker, det sker tyst, mumlade Axelson från åhörarläktaren.
Allis fortsatte KF-sammanträdet med att hylla och prisa fullmäktigeledamöterna, med namns nämnande och käcka tillrop. Efter en timmes upprop var sammanträdet slut och det blev fika med styrkekaffe och likörbakelser i Stadshusets kafeteria, och sen var det dags att inviga Stadshusets kommunala bubbelbassänger, med tillhörande bar och relax, som Allis utlovat en minnesvärd kväll.
Tilltufsade tog sig Sören och Urban till Bästa Coffeshopen, där dom, till slut, blev avvisade, när Urban envisades med att beställa whisky till Napoleonbakelserna.
-Det vet väl alla att man har konjak eller möjligen punsch till Napoleonbakelser. Aldrig whiskey, den ju brittisk, sa biträdet ampert och fullt sanningsenligt.
Smädande Napoleon i allmänhet och Napoleonbakelser i synnerhet, tog sig de avpolletterade till Stadshotellet, där dom mötte sitt nästa Waterloo: man hade inte ale, endast svensk stor stark. Medan dom sög på den och komplimenterade Allis rådiga ingripande, kom Sören på att Korv-Olle faktiskt startat en engelsk finsmakarpub. Under meningsutbyten om engelsk, brittisk och irländsk öl, samt avarter därav, intog man Korvtorgets nyöppnade lyxpub.
Där satt redan en olycklig sate och provade Forssa IPA mot Forssa Bitter. Sören fattade genast sympati för lektor Grundin, eller före detta lektor Patrik Grundin.
– Dom är båda ganska brittiska, men kanske inte tillräckligt, menade han.
De andra olycksbröderna beställde och provade detsamma och kom fram till skiljaktiga resultat.
– Jag har lite ont i foten, berättade lektorn efter första omgången. Ylva, alltså rektor Modin, stampade på min fot med sin stålskodda stilettklack, och sen fick jag gå bäst jag kunde, sa hon. Jag skulle hoppa i älven, men så hamnade jag här. IPA är bäst, tycker jag.
– Har dom ingen annan ale, undrade Urban. Stout eller så.
– Stout är inte ale, förklarade Patrik. Ale är ale och stout är stout.
Sören fruktade att Ulriks dåliga ölsinne skulle förstöra även denna sammankomst och ropade på Berra, som var pubmaster.
– Schysst
bersa Berra, sa han, har du nån annan ale än Forssas? Har du Brown
Ale?
– Bara Forssa öl, på prov. Vi har Forssa veteöl med jäst,
rätt fin tycker jag. Sen har det kommit nåt nytt, som jag inte
testat, men du kan ju prova, det är ju du som har beställt den.
Sa Berra och försvann och kom tillbaks med fyra flaskor veteöl och fyra Forssa Kloster. Provsmakningen fortsatte med fyra deltagare och lektor Grundin förklarade sitt brutala avsked.
– Jag bjöd bara två rara tjejer på geléhallon och lakritsbåtar, och frågade helt artigt om deras jungfrututtar och lakritsbåtar, och då skrek dom ”metoo skitgubbe” och sen kom rektorn och stampade mig på foten. Va! Får man inte bjuda flickor på godis numer, det har jag alltid gjort och hjälpt dom med betygen och varit schysst och så blir man stympad i foten, va.
– Man ska inte hålla på med småtjejer, sa Urban världsvant.
– Man ska inte fråga dom, sa Berra.
– Man behöver inte fråga, sa Sören världsvist. Dom frågar.
Gubbarna fortsatte att testa finsmakarpubens utbud av finöl, med känt resultat. När Allis stormade in satt dom och slumrade och mumlade beskedligt.
– Tjoho,
sitter ni här och festar, vi undrade vad ni blev av och hörde
illavarslande rykten. Sen hörde jag av Korvis att du hamnat här i
dåligt sällskap, kvittrade hon och log mot sin stukade hjälte.
–
Sören och Urban, ni ska inte vara lessna och känna er löjliga, det
var ett jättebra framträdande och ersättarsystemet funkar fint, ni
har fått två jättefina ersättare, helt toppen alltså!
– Och
du lektor Grundin, vi har nått fram till en kompromiss, Ylva och
jag, och du får gå tillbaks till skolan, men du får hålla dig
till fasta jordens fysik och strunta i elevernas, sa Allis. Annars
blir det andra foten och fotbad, sa hon och skrattade pillemariskt.
Berra och Sören såg kärleksfullt på stadens drottning och härskare och Patrik och Urban tittade ned i sina glas.
Sen skjutsade hon hem sin prost och hans, nu ännu sämre, sällskap till Prästgården i sin alldeles lagom stora röda sportbil, där man fortsatte samkvämet med att skölja ned gamla Napoleonbakelser med jättegammal whiskey, för att sedan djuptesta Forssa Bitter mot Bitburger. Under denna orgie i smaklöshet gjorde sig Allis fin och tutade iväg till kvällens middag och efterföljande vickning med grogg och karaoke i Stadshusets magnifika matsal, som återfått sin magnificens, sen de röda fanorna och fackföreningsbanderollerna fått ge plats för paneler och stuckaturer och ett glänsande dansgolv i svensk marmor och porfyr.