Midsommarnatten
– Vi kan inte nog tacka er och beundra er för allt ni har gjort i dag och i så många dagar, för att återupprätta Forssa Prästgård och dess invånare, sa Sören i ett tappert försök att ändå hålla ett kristligt tacktal till kyrkbönderna i allmänhet och Andersson med anhang i synnerhet.
Den chansen fick han när det Öppna Huset stängdes kl 22:00 och kyrkbönderna plockade ihop och rensade upp och möblerade om och gav sig iväg.
– Det är bara vår plikt och skyldighet, sa Andersson, och hans medarbetare stod som i givakt. Det är vår glädje och förnöjelse att vara prosten till lags, i alla lägen, och det kostar oss inget, det är bara glädjens blomster.
Det var nästan så att Allis fick tårar i ögonen när hon hörde ett så vältaligt svar. Alla kramade om varandra i viss utsträckning, och 22:15 lämnade de sista kyrkbönderna den nyinvigda prästgården.
Annbritt försökte komma på en passande Bachkoral, men det blev introt till Whiter Shade och på nåt sätt släppte det loss kreativa vibrationer hos det kvarvarande VIP-gänget. Sören trappade ned i vinkällaren och hämtade upp vitvin och de få flaskor med rosé, som ändå fanns där. Det var tveksamt hur midsommarafton skulle fortsätta att firas, men det löste sig när StorGustav och Elsa redan 10:23 kom på återbesök. Båda hade firat midsommarafton på stadens etablissemang, såsom Bästa Cofféshopen, Maggans Café och Stadshotellet, inte att förminska. Firandet hade avslutats stilenligt på Korvtorget, och det var där paret blivit varse att det var fritt fram vid Prästgården.
– Storhejdundrade prost och prostinna! utropade Gustav vid inträdet i salen. Vilken ära att få välkomnas av er i denna strålande boning! Er ödmjuke tjänare ber att få göra entré.
Sa Gustav, och allt var för en gångs skull sant.
– Inte ska vi sitta här med tomma glas, svarade Sören och kilade ut i köket och kom in med en kasse kylda Bitburger.
– Bit av och må väl sa han, och räckte flaskor till Sören och Elsa och de andra kvarvarande. Låt kvällen bli vår!
– Det är vår kväll! utropade Allis och omfamnade Gustav, så långt möjligt.
Elsa strålade och lät Gustav bita av kapsylerna.
Eftersom Annbritt inte gillade öl fick hon en flaska rosé, som Sören försökte dela med henne. Festen var igång, och Allis och Sören visade runt gästerna i vissa delar av den omfattande byggnaden, vilket man snart tröttnade på. Annbritt var dock imponerad av relaxen med tillhörande badavdelning, och försökte ställa frågande blickar till Sören, vilka inte noterades.
Nu gick händelserna slag i slag. Redan 11:05 ankom en delegation från Korvtorget på flakmoppe och fyrhjuling. Fyra välartade, men påstrukna, ungdomar sladdade in på uppfarten och hade hälsningar från Korv-Olle. Mellan sig bar dom kantiner med korv.
– Korvis kan inte komma. För mycket att göra och en massa fyllon från Prästgården. Men han skickar korv, och oss. Vi ska leverera och vara här, sa en ganska fräsch ungdom, ganska snygg förresten, särskilt när hon spottat ut snuset, tyckte Sören, även om han inte hade något emot snus, bara det sköttes snyggt. Cigarrer var värre, tyckte han.
– Välkomna och känn er som hemma, nej förresten, välkomna och infoga er!
Ungdomarna kånkade in med kantinerna och gick direkt fram till ölbordet och bet av var sin Bitburger och lät ölen bubbla genom halsen.
”O Herre Gud”, tänkte Sören, ”hur många är dom egentligen?”
Korven var välkommen som omväxling till allt det kallskurna under dagen, och alla lät sig väl smaka och man klagade på bristen på senap och ungdomarna halade upp både senap och ketchup, allt av äkta kyrkolandsproducerat Korv-Olle-märke. Och mitt i allt korvandet anlände Kaffekvinnorna med nya bakelser, men först skulle dom också ha korv och tillbehör. Annbritt lämnade för första gången musikanläggningen, och mumsade korv och bakelsebitar och fick i uppdrag att fixa kaffe till konjaken, som Sören trappade ned i källaren och letade fram – nog hade han tänkt sig att få hjälp av Annbritt därvid, men där sket han en lök. Annbritt bryggde kaffe och pladdrade med kyrkokörskvinnorna i köket. En helt vanlig midsommarafton helt enkelt.
Det hela tog en vändning till det bättre när alla VIP-gäster blivit mätta och halvfulla och Allis och Elsa skulle dansa på ölbordet. Annbritt spelade lättsamma låtar i folkton, men stämde plötsligt upp franska operettstycken, och det var det som utlöste det hela.
Allis hade ett behov och det visade sig att hon delade det med den något äldre, men nog så paranta, Elsa. Dom stegade upp på bordet och knuffade undan tomma ölflaskor och började dansa till Annbritts sprittande toner. När hon i ögonvrån såg vad som var å färde, lät hon fingrarna flyga över tangenterna och så blev det cancan-låten från Moulain Rouge och besläktade lättfärdigheter och Allis och Elsa började strippa, eggade av Annbritts pianoäventyr. Det blev riktigt bra och mycket uppskattat av gästerna och StorGustav var eld och lågor. Några i publiken ville trycka in överblivna eurosedlar i underkläderna, medan dom var kvar, men hindrades av stripporna.
– Det är gratis i kväll! ropade Elsa.
– Allt är gratis i Prästgården! ropade Allis.
Numret var så uppskattat att man ropade da capo och en gång till, så damerna fick gå ned och klä på sig igen och Annbritt firade triumfer på pianot och blandade franska ouvertyrer med ren pop. När bordsdansen gick i repris, med allt mer vågade beteenden, ville fru Nessén vara med, men hon kom bara upp på stolen och hann inte få av sig särskilt mycket, innan hon trillade ned och fick hjälpas till den nya skinnsoffan, där hon lättklädd slumrade till.
Prästgården var helt enkelt en succé, och man sjöng och dansade och provade relaxen.
På natten, de få timmar man kan kalla natt en midsommarafton, skulle det badas i älven. Ett uppfriskande nakenbad var vad man behövde, tyckte vissa. Andra påpekade att jacuzzin i relaxen var bra nog och andra sa ingenting i ämnet. Det blev Allis, Sören, Gustav, Elsa och fröken Freiberg, som ledde anstormningen nedför grässlänten mot älven. Givetvis var det ett livsfarligt åtagande, att i berusat tillstånd kasta sig i den brusande älven, i vilket tillstånd som helst för övrigt, men en midsommarnatt ska människorna göra saker som inte har med sunt förnuft och beprövad erfarenhet att göra.
Till allas räddning hade Andersson och kyrkbönderna varit framme. Utan att informera, än mindre rådfråga Sören, hade dom byggt en bred och stabil brygga, med staket och plats för flera båtar. Sedan gammalt hade det funnits en båtbrygga vid Prästgården, för varu- och persontransporter. Dessutom hade bönderna inrättat en inhägnad, av det slag som man använde vid betesplatserna mot älven. Här var inhägnaden ordentligt tilltagen, så att man kunde dyka och simma i badzonen. De nakna badgästerna märkte inte så mycket av den där fina inhägnaden, utom att dom inte sögs ut i älvens strida virvlar, utan kunde plaska och tjoa bekymmersfritt tills det blev för kallt.
Vid reträtten steg solen sakta över älven och färgade den rosenskimrande, en betagande syn för de morgontrötta badgästerna, som gruppvis drog sig upp mot gården. Allis deklarerade dock att hon skulle sova naken under bar himmel denna natt. Sören förklarade att han skulle gå in, under förevändning att avtacka Annbritt. Midsommardagen nalkades i stillhet i Prästgården med omgivningar, och därmed var den nya Prästgården definitivt invigd.
Lika definitivt hade härmed Allis och Sören integrerats i lokalsamhället och fått sin plats rätt högt i den sociala rangskalan. En ny tid begynte för den unga invandrarfamiljen.