Allis och Sören i Övrenedre stad i Forsza socken

Sörens berättelse – Jaha, sa han, vi jobbar inte på det här sättet. Vi satt bara och tittade på honom. – Hur då, menar du, sa Allis. På vilket sätt då? – Vi jobbar inte på det här sättet, sa han. Det var en undersätsig karl, kortväxt och bred. Allting hos honom utstrålade undersätsighet och bredd. Han tittade på oss…

Dom kom in på skogsvägen och där fanns ingenstans att stanna. Det fanns ingen avfart, eller utvikning eller avvikelse eller någonting, där man kunde stanna. Så dom var tvungna att köra vidare. Dom kunde ju inte backa ut. Så dom tuffade på den där lilla skogsvägen. Och så kom dom fram till ett hus, eller en gård. Och där körde…

Det var ju inte Allis fel att dom körde i diket. Förutom på det sättet att det var hon som körde. Men att det var hon som körde i diket och inte Sören, det kan man säga var hans fel. Om man ska se det rent moraliskt. Ur en genusaspekt var det ju helt och hållet hennes fel, eftersom det…

Dom hade inte mer att säga varandra. Dom bodde i Malmö, på en plats där man kan hamna om man inte bestämmer sig för var man ska hamna när man kommer sjövägen, hemligt och skumt. Bara nånstans att bo och där ingen kan bo. Dom hade pengarna och möjligheterna, men inte ideerna. Dom skulle bara bo och vara tillsammans. Och…