Klena dörrar
Dom hade inte mer att säga varandra.
Dom bodde i Malmö, på en plats där man kan hamna om man inte bestämmer sig för var man ska hamna när man kommer sjövägen, hemligt och skumt. Bara nånstans att bo och där ingen kan bo. Dom hade pengarna och möjligheterna, men inte ideerna. Dom skulle bara bo och vara tillsammans. Och allt var fel och alla som bodde där visste att allt var fel och ingen försökte rätta till det. Och dom brydde sig inte. Dom hade varandra. Och sen hade dom det inte. Det hade varit bättre förr när det var sämre.
Dom skulle gå skilda vägar. Hon slog igen dörren.
Han tyckte inte att det var tillräckligt starkt, med den där igenslagningen. Han gick dit och slängde igen dörren lite hårdare, så att det blev tydligt, att nu hade dom inte mer att säga varandra. Och slog igen dörren två gånger. Men så började plastlisterna lossna lite. Och det intresserade honom. Han gick tillbaks och slog igen dörren tre gånger. Ordentligt, och då lossnade handtaget.
– Vad är det här för nånting, sa han. Ska det vara på det här sättet?
Hon kom in igen, och tittade på handtaget, som hade lossnat. Och på plastlisterna, som hängde lite löst.
– Nej, sa Alliss, det här verkar konstigt. Ska det verkligen
vara på det här sättet?
– Hörru du, sa han, om man ska smälla i dörren, måste man ha en ordentlig dörr
att smälla i. Dom här dörrarna är ju av ingenting. Kolla här, det är ju bara
fackverk av ingenting. Det ser ut som en dörr, men det är ju bara luft. Man kan
inte smälla med luft.
– Nej, sa Allis, det var ju en väldigt tråkig dörr att smälla i. Den ska ju
vara av trä, massivt trä. När man smäller igen dörren ska det säga ett
ordentligt smack och smälla till ordentligt. Det här var en jättetråkig dörr
att smälla i.
– Hörru du, om vi ska smälla i dörrar, sa Allis, får vi nog flytta till ett
annat ställe. Ett äldre hus, 30-, 40- eller 50-talshus. Den här var ju fullständigt
meningslöst att smälla i.
Och så smällde hon igen dörren, tre gånger. Plastlisterna lossnade lite mer.
– Det hörs nästan ingenting, sa han.
– Nej, vad tråkigt att det skulle bli på det här sättet, sa Allis.
– Och vi som hade det så bra, sa han. Vi flyttar härifrån.
– Ja, sa Allis, 90-talshus är bara skit. Man försöker smälla i dörrar och då
lossnar plastlisterna runt dörren! Värdelöst.
Men vart skulle dom ta vägen?
– Men du, sa han, vad tror du om att bo i en husbil? Vad
tror du om att smälla med dörren i en husbil?
– Det blir nog inget vidare, sa Allis.
– Om vi kunde ta oss upp till Norrland. Där finns det en massa ödegårdar och
nedlagda skolor och sånt.
– En skola vore bra, sa Allis. Där finns det många dörrar man kan smälla i. De
är säkert gjorda av gediget furuträ, som det låter mycket om.
– Det var bra, sa Sören. Vi kan ha ett klassrum för dig och ett klassrum för
mig. Och så kan du gå in och skälla på mig i mitt klassrum, och smälla i
dörren.
Nu började hon bli intresserad igen.
– Då kan jag säga, att nu måste du gå ut i korridoren, sa Allis.
– Jättebra, sa han, och så smäller jag igen dörren, och då ska det smälla
ordentligt.
– Det ska smälla utav helvete, sa Allis. Och det ska eka i korridoren! Det ska det
göra uppe i det här … Härjesingland.
– Jag tror det heter Hälsingland, sa Sören.
– Nu, sa Allis, nu skulle jag vilja ha en dörr att smälla i.
– Den kan finnas i antagligen Härjedalen, eller möjligen i Hälsingland. Det är
så det heter.
-Det skiter jag i, sa Allis, bara jag får tag på en dörr att smälla i.
– Den kan finnas i Härjedalen eller i Hälsingland. Kanske bäst att vi håller
oss till de normala, de vanliga länsgränserna. Länsgränserna går inte att
direkt överföra, till…till
– Jag antar att du menar landskapsgränser, sa Allis. Men det kan du skita i. Vi
flyttar direkt.
Dagen därpå började dom packa. Det var en ganska traumatisk process, eftersom dom skulle packa var och en för sig i sina egna kartonger. Han packade ned så mycket han kunde i sina kartonger, som han skrev Sören på, och resten packade hon ned i sina kartonger, som hon skrev Allis på. Därefter började dom leta efter nånstans att flytta till.
Han hittade en nedlagd skola i Norrland, som han köpte osedd, förutom bilderna på den röda byggnaden omgiven av ljusgröna björkar och vatten som glittrade i bakgrunden, som dom struntade i, och ett mycket tillgängligt pris och lite finstilt som dom struntade i, men byggnaden såg ut att vara av gediget trä och lagom stor och schysst.
Och dom bestämde att flytta ifrån varandra.
Till Norrland